.

Det är konstigt. När det blir uppenbart vem som är vad. Man glömmer nästan alltid bort vad man ha kvar. Det är ju en typsikt som man gör som människa. Det där ha-behovet.
Jag ska nog vara glad över det jag har. För det är inte fy skam alls. Många som inte har det. Så numer ska jag vara tacksam och aktsam.

Jag vill ha roligt. Vill känna mig pepp och bara skratta i en hel kväll. Så det ska jag försöka med ikväll. Med betoning på försöka. Jag har varit så grymt avdankad så länge nu att jag inte ens vet vad som är fel. Tycker allt har flytit på bra, men det är ändå något som legat i bakgrunden och dragit ner mig. Trodde nästan att det var ett sätt för mitt undermedvetna att förklara att jag måste ta det lugnt, men då blir det bara värre. Då blir jag så sjukt omotiverad till allt och vill typ tjuta över att jag måste göra något alls.
Jag kanske behöver bara sitta och glo i två dagar eller så. För att må okey... eller?

Nu tycker jag att det är dags för Raggarn att vakna. Klockan är ju halv tre, Daniel. (jo, jag får säga så) Vakna nu och ringa mig! I need you, tonight baby!

Förresten så har jag världes sötaste brorson. Bara så ni vet.