.

Igår när jag lyssnade på Liftarens guide till galaxen kommenterade författaren att människan är mycket duktig på att berätta eller påpeka det uppenbara. Som "vad kort du är", eller "titta en skata!". Varför gör vi det egentligen? Vi vet ju att personen i fråga vet att det sitter en skata i närheten, men ändå så måste vi bara berätta det för någon.
Eller som när folk berättar för mig att jag är kort. Det var som fan.. varför är det ingen som sagt det till mig innan!?

Hellustig sak..