.

Varför röker man så in i bängen när man är uttråkad? Eller stressad framför allt? Som om att man blir mindre stressad av att röka när man har sjukt mycket att göra..? Jag känner verkligen att det ska bli skönt att sluta.

Det jag tror nu som kommer bli det största problemet är att jag inte kan röka när jag är arg eller irriterad. Det är för mig ett sätt att få undan alla tankar och samla mig liksom. Förvisso finns det ju lösningar på det med, som att gå i väg en sväng eller så. Men jag tror att första tanken kommer att bli att röka. Men.. MEN, det är då jag ska tänka på hur tacksam jag är för att slippa göra det och hur det inte gjorde någonting bättre av att göra det. Mitt liv har ju trots allt inte förändrats till det bättre på något sätt sen jag började röka.
Det enda jag kan tänka mig som kan ha bidragit med något är att man lättare från kontakt på t.ex. en ny arbetsplats när man röker. Lättre att ha något att prata om liksom.. Tror det hela bottnar i mod i det fallet. Att våga börja prata med någon man inte pratat med tidigare om något som absolut inte har något med någonting att göra.

Har funderat lite på det förra inlägget jag skrev. Ytterligare ett tillfälle jag gärna röker på är när jag står ensam bland mycket folk och väntar på någon/något. Då röker jag alltid och det känns precis som om att då kan ingen komma fram och säga något dumt, slå mig eller vad det nu är jag tror ska hända när främmande människor är omkring. Nu är det inte så att jag har problem att vi ensam på stan eller så, men det är för mig som för många andra en viss stress. Just att man är ensammen bland människor som är tillsammns så att säga. Varför jag tror att inget sånt kan hända vet jag inte - men jag känner mig rätt övertygad när jag står där.

Så fort jag röker nu tänker jag grymt medveten om det. Vilket även det ska bli väldigt skönt att slippa. Det här kommer gå galant. : )