.

Det händer så mycket på jobbet just nu. Inte arbetsmässigt, där står det still som vanligt. Jag menar när det gäller arbetskamrater. Den här veckan har tre sagt upp sig från den avdelningen jag jobbar på. De ska börjar plugga, byta jobb och/eller flytta. Jag måste erkänna att jag känner en viss avund. Skulle vara skönt att göra något annat känner jag. Vet inte om jag kan få ut så mycket mer av den tjänsten jag är på nu.

Jag har inte ens vågat gå in på arbetförmedlningens hemsida. Jag har en viss förmåga att bli arg när jag är där. Det finns inga jobb jag kan få helt enkelt.. eller ja, borde få. Jobb kan ju vem som helst få, men om man är lämpad för det är ju en annan sak.
Men jag tycker det är läskigt att byta jobb. Där allt är nytt och alla redan känner varandra. Eller så kanske jag är dålig på att hantera förändring. Även om jag vill förändra.

Det jag vill göra är att utbilda mig till manikyrist. Men det finns inte ens sportkeps att det skulle fungera som det ser ut idag. Jag kan inte spara ihop pengarna till det och lån känns lite läskigt. Utbildningen i sig är inte så lång, men den kostar. Det skulle ju inte gå att leva två pers på en inkomst... eller?

Det är ingen där ute som vill erbjuda mig ett jobb? Ingen...?