Tritess och tjockis-syndrom

Jag har så otroligt tråkigt. Jag har ingenting att göra. Har suttit här i tre dagar nu och det börjar märkas av. Jag trodde inte att man kunde bli såhär rastlös, på riktigt. Det märks stor skillnad på när jag var arbetslös och nu. Då hade jag inga problem med att sitta inne i flera dagar i streck. Det kan ju också bero på det tristess som kommer med att sitta på ams hela dagarna.

Min far har pratat om i flera år (nej, jag överdriver inte en dag) att vi ska iväg och spela badminston tillsammans. Jag är lika på varje gång han säger det, men det blir liksom aldrig rktigt av - som ni kanske redan förstått. Det vore kul (varför skriver jag alltid kuk när det ska vara kul?) att göra något sånt med honom. Vi spelade alltid badminton när jag var liten och det var alltid lika uppskattat. Nu är vi bara slöa och pratar om vad vi borde göra, som om att vi ska göra det.

Har funderat på att gå ut och gå i flera dagar (läs månader) nu. Nu har jag iofs varit sjuk, så det är ju inte så mycket att göra åt. Men jag förstår inte varför jag inte bara tar tag i det och gör det. Bara gå och lyssna på musik. Det är ju otroligt lungnande och man känner sig som en ny människa. Men nej nej, jag kommer på andra ursäkter hela tiden.
"Jag har ju jobbat. Jag är ju trött", "Jag måste duscha, lika bra att göra det nu, annars blir ju klockan för mycket", "Jag ska ju jobba, då hinner jag aldrig" m.m.
Har länge funderat på yoga. Det kanske vore något? Få igång kroppen och samtidigt få huvudet på topp. Jaa, varför inte? Jo, jag är ett lazy-ass och ber min pojkvän hämta pizza åt mig för att jag är för slö för att själv sätta mig i bilen, that's why!

Orkar jag bada?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0