.

Inser ni vilket kap han är? Snygg och fotogenisk. O dä.

: )

Nä. Just det. Jag vill inte. Jag vill bara vara hemma och vara med min Jimmy. Men jag ska jobba... i sju dagar. Jag måste hitta något nytt. Det här går inte länge till känner jag. Trots att jag jobbar 75% så jobbar jag verkligen hela tiden, iom att jag har så konstiga tider. Idag jobbar jag förvisso bara 5 h. Så det kommer nog gå undan tror jag. Se till att ringa och boka lite hotellrum, hörrni! 

Nä, jag ska sluta vara så sjukt negativ. Jag har faktiskt ett jobb. Att vara arbetslös just nu kan fan inte vara det lättaste. En vän till mig blev tydligen erbjuden ett jobb som pankakasutdelare i Sälen eller något liknanade. Är det ens ett jobb? Iofs är det ju bra att arbetsförmedligen äntligen börjat förmedla arbeten. De har också börjat jobbat! Se där!!

Jag saknar dig..

Ja, idag är det fredag. Men det känns inte alls. Jag har blivit påmind flera gånger om att det är fredag, men det är inget som sätter sig. Känslan som den här dagen ger finns inte. Det är lite trist tycker jag. Även om jag ska jobba från imorn tills på fredag så tycker jag att jag förtjänar lite fredagskänsla.
Istället har jag bara suttit ner på min rumpa hela dagen. Kanppt gått utanför dörren. Har dock varit duktig och städat och diskat. Har även fixat till en ny, snygg hög med disk efter maten. Så lite slö borde jag kunna få vara.

Jimmy har varit iväg hela dagen och fixat med mitt bromsok. Förstår ni eller? Hela dagen har gått åt till det för honom. Det känns som om att han gör så mycket för mig så att jag inte hinner ge något tillbaka. Ska binda fast honom så att jag har honom på plats, icke bortskämmande. : )

Ser inte alls fram emot att jag ska jobba till 22:15 i sju dagar. Fördelen är väl att man kan sova rätt länge. Men det känns som om att hela dagen går åt till att förbereda sig inför jobbet.
Hittade ett jobb i Gusum (!!??) som jag hade tänkt att söka. Ska även heja till på ett ställe här i Åby. Känns som om att det inte riktigt blir lika långt att åka då. Men vi får se vad det ger.

Nu ska jag väl återgå till att sakna min Jimmy.. och hoppas på att han kommer snart. Jättesnart.

Hade tänkt att göra om lite på sidan. Så det kommer nog inte se så vackert ut under en period. Tänkte bara infa om det. =)

Tänkte bjuda på lite bilder på i lördags. Det blev inte mycket bra, men här är några att bjuda på.


Lägg märke till mina nymålade skåpsluckor (Och mina colakorkar)

Jag har under en tid tänkt att berätta om resan med lägenheten och hur hur det blev. Men det har varit alldeles utmattande att bara ens tänka på saken, så det har inte riktigt blivit av. Men nu ska jag ta och göra det under lite dötid.

FIck flytta in lite tidigare iom att vi skulle renovera den. Planen var att tapetsera vardagsrum och måla köksluckor, vägg i kök och hall. Ett (jävla) jobb helt enkelt. Vi blev dock klara med det största på en vecka ungefär, men resan tid var inte så lätt som jag trodde. Jag är numer otroligt trött på lukten av spackel och färg. Och att rolla. Jag har rollat så jag inte vet vad jag heter längre. Min bror och hans trolovade var här och hjälpte till med att spackla och slipa lite köksluckor. De var dock bara här i en dag några timmar. Den riktigt stora räddningen (nu menar jag ju inte att jag är otacksam) var nog att Raggarn och Hallman (!!?) ställde upp och hjälpte mig och Jimmy under en hel dag. Ovärdlerligt!!

Allt som allt blev det mycket bra tycker jag. Mycket städning blev det och det finns fortfarade kvar att göra. Jag är tydligen inte så säker på att mina innanför streck som jag trodde. Det är färg överallt i taket i kök och hall. Så det hade jag väl tänkt att kanske någon gång förmodligen ta tag i. Ingen som har tips på hur fan man får bort det utan att förstöra taket?



Nu fattas bara lite möbler och så för att få ihop det som jag vill. Som ni ser så ser det lite tomt u tpå sina håll. Det krävs lite undanstoppande av pengar, men jag tror att det ska gå bra och hoppas på att det inte tar allt för lång tid. Så, jag är på g med lägenheten iaf. Nu är det bara resten kvar! ;)

Jag är bortskämd. Så äckligt bortskämd.  När jag kommer hem från jobbet så behöver jag inte göra något alls. Förlåt mig, får jag inte göra något alls. Jimmy gör allt känns det som. Han diskar och lagar mat i princip varje dag.
När man då haft en skitdag så kan det ju vara skönt att ta ut det på någon, men det går ju inte när han är så söt emot mig och tar hand om mig så väl som han gör. Han har tänkt, det är jag övertygad om.

Jag vet att jag aldrig skriver något längre. Just nu så känns det som om jag är helt mätt på ingenting. Dagarna bara går och ingenting händer, liksom. Tänkte att vi skulle vara lite spontana och åka till Gävle nu i helgen, men det sprack ganska rejält. Så nu får vi väl vara planerat spontana ist antar jag.

Hade inflyttningsfest i lördags. Var riktigt trevligt får jag väl säga, även om vi aldrig kom ut. Det visade sig under festens gång att i princip ingen skulle med ut. Det var ju inte så skojigt. Det slutade med att ingen (förutom Kalle) gick ut. Var nog lika bra det. När jag stod nere vid parkeringen och väntade in taxi (som jag är rätt övertygad om aldrig dök upp ändå) kände jag en bekant känsla i magen. Min förbaskade fyllehunger. Boom säger det, så måste jag bara äta. Det finns ingen undantag. Och om det skulle bli det så gnäller jag över det hela kvällen.
Gick istället hem och försökte bädda ner en virrig Jimmy och gjorde pomme. Var övertygad om att jag inte skulle orka äta det, men jag fick i mig allt. Förutom den 1,5 dl ketchupen som blev över på tallriken som jag hittade över hela köket dagen efter. Man är inte riktigt så säker som man tror när man är full...

Annars flyter det väl bara på egentligen. Går till ett jobb jag inte känner för att gå till och åker hem till mig där Jimmy finns.
Har länge känt att jag är otillfredställd när jag gäller mitt jobb. Jag vill göra något nytt, utvecklas och känna att jag vinner något och tar mig någonstans. Det är ju inte så att jag inte lär mig något nytt varje dag, men jag tror att jag behöver ett mer stimulerande jobb än det jag har idag. Men det finns ju tydligen inte att få. Konjukturen har påverkat mer än vad jag trodde att den skulle göra.
Har länge tänkt på att börja plugga, men det är så dyrt att bli det jag vill. Iofs är jag inte helt säker på vad det är än heller. Jimmy inspererar mig att försöka komma något vart. Det händer så mycket i hans arbetsliv just nu och jag blir sugen på mer. Jag vill också ha mer ansvar och känna att ett jobb skulle vara en chans. Men vi får se.. inte annat att göra antar jag.

Nä, nu låter det ju som om att inget är bra. Men det är det. Bättre än på väldigt väldigt länge. Det är nog bara jag som är lite för otålig och lite vilsen tror jag.

Nu har jag äntligen fått mitt internet. Så nu tänkte jag faktiskt se till att börja blogga på allvar igen.

Införskaffade mig ett köksbord här om dagen, minsann. Var tvungna att åka till Jönköping för att köpa det. Samma dag vi skulle åka ringde jag till Ikea för att kontrollera att saldot på hemsidan verkligens stämde. Känns ju lite onödigt att åka till Jönköping och inte få med sig något bord hem. Då fick jag veta att de bara hade bänken i Jönköping. Benen fick jag vackert köpa i Linköping. Asbra, tyckte Jimmy iom att det "ändå var på vägen". Skit tyckte jag.
Väl i Jönköping, efter mycket om och men så visade det sig att jag kunde få ett komplett bord med mig hem. Så resan blev mycket smärtfri, får jag ju säga. Så nu står inte mina fyra stolar och ekar tomma längre. Jätteskönt att äntligen ha ett riktigt kök.

Jag tror att jag måste ta och tanta till mig lite. Här om dagen nåddes kulmen på allt. Jag har alltid varit lite retad för att jag inte är så liten och ser så ung ut för mig ålder. Så mycket missförstånd har det blivit. Men för några dagar sen så hände nog det värsta någonsin tror jag.
Två tjejer á 110cm ringde på dörren. När jag öppnar ser jag att deras mål med påhälningen var att sälja pins från  röda korset. En av dem säger:
"Eeehh.. hej.. är din mamma eller pappa hemma?"

Är din mamma eller pappa hemma??? VAA?! Jag vet att människor i min ålder och äldre har svårt att avgöra hur gammal jag är, men jag har alltid varit så dum att jag trott att barn på något sätt ser upp till mig. Känner att jag är äldre. Jag är snart 25, och ungen frågar om min mamma är hemma.
Mitt svar blev nej och så stängde jag dörren. Hade för plan att springa efter henne och slå iväg alla hennes fula pins och ta pengarna och dra. Kanske fråga om hennes mamma är hemma.

Ikväll är det en av inflyttningsfesterna minsann. Ser verkligen fram emot det. Får hoppas att jag inte har allt för känsliga grannar bara. Man kanske ska sätta en lapp på dörren..?