.

För en tid sedan klippte jag mig - och jag har nog aldrig känt mig så ful som jag gör nu. Den frisyren jag hade innan jag klippte mig var väl för all del inte den bästa, men det gick ju iaf att göra något med håret. Nu har jag klippt vad som skulle vara tänkt en page, men vet inte riktigt vad det blev av det. Jag var verkligen hur nöjd som helst med håret när jag gick därifrån. Men när jag kom hem och hade blött det så upptäckte jag att det är ungefär sådär 1,5 cm kortare på ena sidan. Tack så jävla mycket. Tack. Plus att hon inte tunnat ur håret för fem jävla öre, så det står som ett stort fluff när jag fixat till det.

Min poäng med det här inlägget är att jag ta mig fan inte litar på någon när jag gäller mitt hår längre. Jag är inte speciellt petig med mitt hår. Råkar det bli en misslyckad färgning så skrattar jag bort det och gör det bästa av det. Men det känns som om att de senaste gånger jag klippt mig så har jag inte blivit sådär jättenöjd. Eller ja, inte alls faktiskt. Så jag sätter upp håret, som jag också hatar, och lever med det.

Som frisör så kanske man borde vara lite mer aktsam? Den tjejen jag klippte mig hos sist förklarade jag för att jag var lite nervös varje gång jag klippte mig iom dålig erfarenhet. Hon var så väldigt förstående och gullig. Frågan är bara hur hon då kunde lyckas med detta? Vet hon inte att man kollar längden på båda sidor innan man påstår att man är klar? Är inte det en basic?

Nu funderar jag på självaste allvar att förlänga håret. Långt som fan så jag slipper bry mig mer. Sätta upp i en tofs. En snygg sådan. Inte en som står åt alla jävla håll. Ja. Hårförlängning....