.

Jag är bortskämd. Så äckligt bortskämd.  När jag kommer hem från jobbet så behöver jag inte göra något alls. Förlåt mig, får jag inte göra något alls. Jimmy gör allt känns det som. Han diskar och lagar mat i princip varje dag.
När man då haft en skitdag så kan det ju vara skönt att ta ut det på någon, men det går ju inte när han är så söt emot mig och tar hand om mig så väl som han gör. Han har tänkt, det är jag övertygad om.

Jag vet att jag aldrig skriver något längre. Just nu så känns det som om jag är helt mätt på ingenting. Dagarna bara går och ingenting händer, liksom. Tänkte att vi skulle vara lite spontana och åka till Gävle nu i helgen, men det sprack ganska rejält. Så nu får vi väl vara planerat spontana ist antar jag.

Hade inflyttningsfest i lördags. Var riktigt trevligt får jag väl säga, även om vi aldrig kom ut. Det visade sig under festens gång att i princip ingen skulle med ut. Det var ju inte så skojigt. Det slutade med att ingen (förutom Kalle) gick ut. Var nog lika bra det. När jag stod nere vid parkeringen och väntade in taxi (som jag är rätt övertygad om aldrig dök upp ändå) kände jag en bekant känsla i magen. Min förbaskade fyllehunger. Boom säger det, så måste jag bara äta. Det finns ingen undantag. Och om det skulle bli det så gnäller jag över det hela kvällen.
Gick istället hem och försökte bädda ner en virrig Jimmy och gjorde pomme. Var övertygad om att jag inte skulle orka äta det, men jag fick i mig allt. Förutom den 1,5 dl ketchupen som blev över på tallriken som jag hittade över hela köket dagen efter. Man är inte riktigt så säker som man tror när man är full...

Annars flyter det väl bara på egentligen. Går till ett jobb jag inte känner för att gå till och åker hem till mig där Jimmy finns.
Har länge känt att jag är otillfredställd när jag gäller mitt jobb. Jag vill göra något nytt, utvecklas och känna att jag vinner något och tar mig någonstans. Det är ju inte så att jag inte lär mig något nytt varje dag, men jag tror att jag behöver ett mer stimulerande jobb än det jag har idag. Men det finns ju tydligen inte att få. Konjukturen har påverkat mer än vad jag trodde att den skulle göra.
Har länge tänkt på att börja plugga, men det är så dyrt att bli det jag vill. Iofs är jag inte helt säker på vad det är än heller. Jimmy inspererar mig att försöka komma något vart. Det händer så mycket i hans arbetsliv just nu och jag blir sugen på mer. Jag vill också ha mer ansvar och känna att ett jobb skulle vara en chans. Men vi får se.. inte annat att göra antar jag.

Nä, nu låter det ju som om att inget är bra. Men det är det. Bättre än på väldigt väldigt länge. Det är nog bara jag som är lite för otålig och lite vilsen tror jag.